När Markus bad mig sammanfatta gårdagens Elevate på ämnet STRESS kände jag svettningarna krypa fram. Hjärtklappningarna och trycket över bröstkorgen som gjorde sig påmind i morse när jag snabbt scannade genom dagens mailskörd gjorde sig raskt närvarande igen. Bröstkorgen hävde sig upp och ner i takt med den överdrivet grunda andhämtningen när jag kände darrningarna långsamt komma krypande i händer och fingrar. Ni känner säkert igen symptomen.

 

När jag sneglade upp mot föredragshållaren Thomas log han bara sitt breda psykologleende och hänvisade till någon typ av darwinistik ”fight or flight” instinkt som vi ärvt av våra förfäder jägarna. Lejon på savannen. För mig var det Markus i baren…

 

Han malde på om att detta inte var skadligt utan högst normalt i det korta perspektivet men om man däremot känner på liknande sätt under lång tid kan både psykologiska och fysiologiska symptom infinna sig; minnestörningar, dåligt humör, sömnstörningar, depressiva besvär, muskelspänningar, domningar, svettningar. Ha, den listan känner jag alltför väl till min gode pyskolog tänkte jag när jag effektivt försökte undvika att bli inblandad i någon offentlig demonstration inför gruppen. Hur ska jag kunna ta mig ur detta, jag som troligen har ett diplom i de flesta bokstavskombinationer väntande på mig.

 

Insikt om situationen verkar vara nyckeln till det mesta, så även här tydligen. Skulle jag vara stressad? Vadå Typ A beteende? Tävlings och konkurrensinriktad? Jag är ju säljare. Lättirriterad och fientlig? Bah! Otålig och känsla av tidspress – ja men det gäller ju att leverera…fast det är klart, det gäller ju att välja sina tävlingar. Man kanske inte alltid måste borsta tänderna och knyta barnens skor på samma gång för att vinna den där extra 5 sekundaren….

 

Assertiva beteenden – sund självhävdelse känner jag väl till om någon. Våga säga ifrån! Låt dig inte bollas med, ta ingen skit! Jag skulle kunna säga till Markus att den här summeringen fick han allt själv fixa till, det skulle jag kunna. Minsann. Om han bara inte skulle tycka så illa om mig om jag sa nej...

 

Jag hajjar till ur mina funderingar när Thomas föredragshållare vänligt men bestämt borrar sina hökögon i mig. ”- skulle du vilja berätta om dina sömnproblem som är en vanlig följd av stress?” Jag känner mig träffad, avslöjad och chikanerad. Syndes det så väl? undrar jag för mig själv och gnuggar disen ur ögonen. Mja, jag brukar hålla mig hårt till ett par grundstenar, sammanfattar jag när tankarna samlats. Mörk, tyst och svalt sovrum. Jag går upp inom 15-20 minuter om jag inte lyckas somna för att få en tydlig koppling att sängen är sovplats och inte grubbelplats. Fungerar inte det får jag ta till sömnfönstret, penalistisk stenhård kadaverdiciplin avseende sängtimmarna, det brukar fungera.

 

Med en gäspning ser jag mina kollegor lämna lokalen när föreläsningen är slut. Ahhh, det var ju riktigt uppiggande tänker jag på bussen hem. I morgon skall jag allt be Markus att han får göra sammanfattningen själv.

 

Johan Krouthén